Något som aldrig upphör att fascinera mig är hur mycket sånt som är mjukt, och därför ofta kan uppfattas som svagt, faktiskt många gånger är enormt starkt i jämförelse med sånt som är hårt. Se bara på gräset som envist och uthålligt bryter sig igenom asfalten. Ge det bara tillräckligt med tid och ingenting av det som verkade mer hållbart kommer att finnas kvar på samma sätt. Det kommer mer och mer att brytas upp av naturen, av mjuka växter som med tiden varsamt kommer att leta sig igenom de ställen som är mest öppna för att förändras, och sedan sprida sig. Varsamt, mjukt och över tid bryter det mjuka ner det hårda och begränsande och ger utrymme till de vackra blommorna, naturens sannaste uttryck. Sann styrka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar